Den falske biskopen Andreas Holmberg

Jag är. som den falske biskop jag är, å ena sidan djupt tacksam mot tidningen Syre för den viktiga undersökningen bland Sveriges biskopar . Det är inte minst intressant att se hur Stockholms stift och den riktige biskopen Andreas Holmberg krumbuktar sej inför tidningens och den alldeles ovanligt riktige prästen Lars Gårdfeldts granskande ögon. Å andra sidan är det väl klart att ingen kan gilla eller vilja anställa "homofientliga" präster. Så artikeln i tidningen Syre är på det sättet väldigt vinklad.  Det är alltså så att även präster som bejakar sexuella relationer mellan genuint homosexuella betecknas som "homofientliga" - om de inte också vill beteckna äktenskapet som en könsneutral institution. De betraktas som "homofientliga" om de fortfarande tycker att det är något särskilt välsignat och väl-designat med förbundet mellan man och kvinna. De betraktas som "homofientliga" om de tycker att förbundet mellan man och kvinna åtminstone bör få ha e

Den falske biskopen Andreas Holmberg (alltså jag) kunde tyvärr inte delta i helgens Vinterkonferens i Stockholm (i Betlehemskyrkan igår, Hammarbykyrkan idag och S:ta Clara kyrka imorgon). Men den riktige biskopen Andreas Holmberg var med idag, i Hammarbykyrkan, och ledde ett seminarium kl 14.00 samt deltog i ett panelsamtal kl 15.45. Jag hoppas och tror att en del Efs-are och andra trogna kyrkomedlemmar passade på att sjunga ut beträffande Stockholms stift och dess (och Karlstads och Västerås') prästvigningsstopp riktat mot även mycket moderat heteronormativa prästkandidater.  Det där är ju faktiskt inte riktigt klokt. Det kan få folk att undra om biskopen är riktigt riktig.

Jag drabbas plötsligt av en förfärande tanke. Är biskopen dum på riktigt? Alltså den riktige biskopen Andreas Holmberg (att en falsk biskop är dum kan ju inte komma som någon överraskning). Hans påstående att Svenska kyrkan inte ändrat äktenskapssyn utan bara öppnat äktenskapet för homosexuella såg jag som en illistighet, ett försök att blanda bort korten. Men Andreas Holmberg är kanske inte listig utan bara dum? Han är ju inte svensklärare som jag och behöver naturligtvis inte alls vara lika klok som sin far, professor Bengt Holmberg. För att bli biskop nuförtiden räcker det kanske med att vara "streetsmart" och hyggligt politiskt korrekt? Jag läser hans replik till mej från Kyrkans tidning för snart fem år sedan. Han var bekymrad över att jag enligt honom begär att biskoparna ska protestera mot fransk lagstiftning  (det kunde de för all del gärna få göra - att barn med Downs syndrom får avlivas så sent som i nionde månaden där borta i Paris låter mer som franska revolutione

Det är ju inte lätt att förstå hur riktiga biskopar tänker och talar. Jag tänkte (som den falske biskop jag är) att det kanske blir lättare om jag prövar att resonera likadant om den äldre ämbetsfrågan som det numera tycks resoneras om äktenskapsfrågan.  Jag tänker mej nu att den riktige biskopen Andreas Holmberg resonerat som följer (om bl a sin far biskop electus professor Bengt Holmberg, f 1942). Nej förresten, istället för ett så kontrafaktiskt resonemang ger jag själv, alltså den falske biskopen Andreas Holmberg, följande svar på journalisternas frågor: Innebär inte detta (prästvigningsförbudet från 1994 för klassiskt högkyrkliga och gammalkyrkliga) att präster som står för klassisk ämbetsteologi i praktiken stoppas? "Nej, de präster som inte samverkar in sacris med prästvigda kvinnor ska absolut inte tvingas göra det, utan kan fortsätta sitt goda arbete som präster i Svenska kyrkan." Vilken signal tror du att detta sänder till medlemmar och gudstjänstbesökare som har k

Jag minns ett meningsutbyte med den riktige biskopen Andreas Holmberg, innan vare sej han eller jag var biskop (vare sej falsk eller riktig), då han undrade hur jag kunde veta att den riktiga biskopen Eva Brunne inte hade hutat åt den riktige kyrkoherden Åke Nordström för hans "icke-teism bortom Gud". Den dåvarande stiftsadjunkten Bengt Andreas Holmberg tänkte sej tydligen att en sådan åthutning kunde ha skett bakom lyckta dörrar, trots att förnekelse av Guds existens och (naturligtvis) Jesu sanna gudom skett offentligt, i bl a Kyrkans Tidning. Så det är väl en och annan som tänker att den riktige biskopen Andreas Holmberg kanske har en annan attityd mellan skål och vägg än han offentligt verkar ha. Han kanske faktiskt fortsätter prästviga moderat heteronormativa kandidater, ifall de ber snällt? (Där "moderat" betyder något annat än för Ulf Kristersson och Birgitta Ed). Men då får vi faktiskt säga att såväl reprimander gentemot icke-teistiska präster som godkännande

  Så här dagen efter är väl frågan om det ändå inte igår slank igenom någon smått heteronormativ liten präst eller diakon i Stockholms stift? Den riktige biskop Andreas Holmberg verkade ju inte så renlärig som han borde ha varit, det tyckte ju både den utomordentligt riktige prästen Lars Gårdfeldt och jag, den ständigt lika falske biskopen Andreas Holmberg.  Den riktige biskopen Andreas Holmberg verkar helt enkelt inte underkänna moderat heteronormativa präster (och diakoner) med samma entusiasm som Gårdfeldt. Men han skyller den queera sortens lärotukt på Stockholms kyrkoråd, som tydligen inte vill anställa de präster som Lars Gårdfeldt underkänner. Än Efs då? (I Betlehemskyrkan, S:ta Clara, Hammarbykyrkan?). Eller herrnhutiskt lutherska Brödraförsamlingen? Eller bara någon vanlig stockholmsförsamling någon gång framöver, som visar sig villig att överse med en smula heteronormativitet mot att få en frimodigt evangeliserande präst med rötter i någon icke-sexuell minoritet?

Det kan ju tyckas orättvist att beskriva herrarna Dalevi, Mogren och Holmberg, alltså stiftscheferna Sören, Mikael och Andreas, även (från väster till öster) biskoparna av Karlstad, Västerås och Stockholm kallade, som arbetsvägrare. Så flitiga som de tycks ha varit idag, den 22 januari. Å andra sidan är det ju så otroligt orättvist och fräckt att kalla prästkandidater som är villiga att flitigt viga män med kvinnor för "arbetsvägrare" (eller flitigt förlösande barnmorskor för "vårdvägrare") och vägra viga (eller anställa) dem, bara för att de i vissa fall vill åberopa den samvetsfrihet som garanterades 2009 (respektive 1975)! Så: bara tjänligt att kalla de dryga stiftscheferna (potentiella) arbetsvägrare. Och såna stiftschefer kan en ju inte ha. Välj inte sådana stiftschefer!

Aha! Det är DÄRFÖR de inte bara riktiga utan också visa (i motsats till "knäppgökar" som påven och kardinalen?) biskoparna inte vill prästviga kandidater som tror att äktenskapet per kristen definition är ett förbund mellan man och kvinna! De ARBETSVÄGRAR ju! Fast varför sa inte den riktige (fast kanske inte fullt så vise) biskopen Andreas Holmberg det när tidningen Syre frågade? Då skyllde han ju på kyrk-oråden i Stockholms stift som inte ville anställa såna där "knäppgökar". (Som inte den riktige biskop Andreas men väl den riktige biskop Sören brukar uttrycka sej om dem som är mer katolskt troende än han själv). För Sören! De är alltså arbetsvägrare. Jaha. Ungefär som samvetsömma barnmorskor nuförtiden brukar kallas "vårdvägrare". För det räknas ju numera som vård att ta bort en sån där cancersvulst som ett foster kan vara (om det inte är önskat). Särskilt om det har en kromosom för mycket. Inga riktiga biskopar brukar protestera mot sådana operationer

Enligt den utomordentligt riktige prästen Lars Gårdfeldt har Svenska kyrka endast tre verkligt visa och riktiga biskopar: Den riktige biskop Sören av Karlstad, den riktige biskop Mikael av Västerås och den riktige biskop Andreas av Stockholm (inte jag, alltså). Biskop Andreas med viss tvekan, visserligen, men ändå. Nu nås jag av ryktet att konservativare präster än Lars Gårdfeldt (sådana finns) också anser att Svenska kyrkan endast har tre riktiga biskopar. Fast då är de "riktiga" ingen av de ovan nämnda, utan (ärke-)biskop Martin av Uppsala, biskop Åke av Skara och biskop Erik av Visby. Det har visst något med apostolisk ordning och succession att göra. Men fråga inte mej om detaljerna. Jag är ju ingen riktig biskop - enligt vare sej den ena eller den andra definitionen.  Nu när biskopsmötet tydligen ska samlas (under Böneveckan för kristen enhet!) får väl den nye riktige ärkebiskopen fråga den riktige biskop Sören av Karlstad (tillika en av de tre vise männen enligt Lars Gå

Vad är det egentligen för skillnad mellan en äkta och en falsk bskop? Kan det vara det att de riktiga, som den riktige ärkebiskop Martin påpekar, har mycket lustigare kläder?   Fast då skulle ni se mej gå på i nattmössan! F ö finns på Hälsinglands museum en s k mitra (ärkebiskopsmössa) från den s k katolska tiden som sytts om till kollekthåv, d v s vänts upp och ner! Lite söt är den och ett vackert exempel på återbruk!

Den falske biskopen Andreas Holmberg, vad blir det på latin, tro? Undrar om alla riktiga biskopar är bra på latin? Så var det ju förr, men jag är inte så säker på min namne i Stockholm. Just nu är det iaf skönt att inte vara någon riktig biskop. Det är alldeles tillräckligt ansträngande att låtsas vara det. Ibland undrar jag om jag inte t o m låtsas vara en ärkebiskop som försöker hålla koll på vad övriga i "biskopsgänget" har för sej. Hade jag hetat Martin Modéus - eller åtminstone Martin - skulle det förstås ha varit frestande. Men när vi nu dansat eller dansar ut julen (på Iggesunds Folkets Hus först imorgon!) ska jag försöka låta bli de riktiga biskoparna - och den riktige ärkebiskopen - en stund om det går. 

Så här på den egentliga jultidens sista dag (Kyndelsmässodagen och Fettisdagen är väl dock ett slags utlöpare) får man läsa följande drapa av Stefan Gustavsson  i den förfärligt reaktionära tidningen Världen idag. Han reagerar på Gårdfeldts tre vise män och deras krav på blivande präster. Hmmm, han verkar tycka ungefär som jag, men så är ju inte heller Stefan nån riktig biskop. (Även om jag vid ett par tillfällen hört honom kallas biskop de facto ). Han skriver om varningsklockor som klämtar. Jag minns när en av den riktige biskopen Andreas Holmbergs riktiga kyrkoherdar skrev till mig och undrade om och hur länge det borde ringas i kyrkklockorna på nyårsnatten. (Hon visste förstås inte att hon skrivit till den falske biskopen Andreas Holmberg). Jag svarade faktiskt på det brevet, vill jag minnas, och berättade att det nog kommit fel. Annars har jag ofta struntat i det, t ex när jag blev kallad till en hearing inför senaste biskopsvalet moi Stockholm. Ibland har jag ångrat att jag inte

Ack ja. Den riktige biskopen Andreas Holmberg skyller visserligen på församlingarna i stiftet. Men han gör heller ingenting för att få de aktuella kyrkoråden att ändra sig, och släppa de krav (på nya präster) som inte har något som helst stöd i bibeln. Nämligen kraven kring hur alla präster, inte bara vissa, måste vara beredda att viga två kontrahenter med varandra, oavsett kön och andra petitesser. Det innebär att den riktige biskopen Andreas Holmberg riskerar hela samarbetet med Efs (Evangeliska fosterlandsstiftelsen) och förpliktelsen att viga nya Efs-präster till tjänst. Som någon sa verkar han ha glömt bort att även Efs finns i hans stift. Även om både han och nye ärkebiskopen bedyrar sin kärlek till Efs i smäktande intervjuer med Magnus Persson och Budbärar-redaktionen.

Det är klart det är jobbigt att vara biskop, särskilt en riktig sådan (här på bilden den i Riga, var han nu kom ifrån, men han kallas iaf biskop och t o m ärkebiskop på Wikipedia så då är han väl det?). Annars hade jag gärna intervjuat eller debatterat med den riktige biskopen Andreas Holmberg. En kanske skulle bli falsk journalist istället (hinner inte bli en riktig, om en nu faktiskt inte kan börja jobba som en sådan helt utan utbildning)? Men jag vill inte störa. Det är dessutom lite jobbigt att vara låtsasbiskop också. Tror inte att jag orkar skriva varje dag i fortsättningen. För även om jag inte är någon riktig biskop är jag i alla fall en riktig Andreas Holmberg! Nån låtsasvisitation tänker jag iaf hinna under det nya året! Ska försöka slinka in i det riktiga biskopsmötet också, jag får ju lite konstiga inbjudningar ibland.  Och den nye, riktige ärkebiskopen måste ju kännas på pulsen när nu ingen riktig journalist verkar våga fråga:  Vad tror, lär och bekänner han om äktenskapet

Här en klassisk (och rolig!) text om hundskall så här på S:t Laestadii jordiska födelsedag den 10 januari, då vi även gratulerat min fru Anna-Karin. Denna text om hundskall publiceras till efterrättelse för alla biskopar och präster! (OBS att bildspråket är bibliskt och hämtat från självaste profeten Jesaja, se kap. 56:10-12). Det var en mäkta stor fyllhund, som sade till prästen: "Prästen och hunn förtjänar födan med mun". Det kunde fyllhunden inte ha så orätt i. Ty om man får tro, vad profeten Esaias säger om de stumma hundar som inte skäller, så syns det verkligen vara såsom fyllhunden yttrade sig, att "prästen och hunn förtjänar födan med mun." Men om hunden ska förtjäna födan med munnen, så måste han skälla antingen på villebråd eller på tjuvar. Om han inte duger att skälla så blir han snart hängd.  Nu finns det verkligen mycket vilt i skogen som jägaren kunde fånga, om han hade goda jakthundar. Men tyvärr! Herren måste klaga över lärarna i Israel, att de är st

Även om jag inte är den riktige biskopen Andreas Holmberg utan bara en falsk biskop, har jag faktiskt träffat den riktige biskopens far Bengt. (Den riktige biskop Andreas heter faktiskt Bengt Andreas, själv heter jag Nils Andreas). Det var på Laurentiistiftelsen , där fader Bengt var föreståndare på 70-talet, och där jag bodde på 90-talet. När vi hälsade på varandra vid den s k "kyrkfrukosten" efter en högmässa, sa han glatt att han studsat till när han såg mitt namn i trapphuset, eftersom han hade en föga äldre son som också hette Andreas Holmberg! Bengt var professor i Nya testamentets exegetik vid Lunds universitet 2000-2007, men långt tidigare teol dr och docent i ämnet, och han verkade även som lärare i Tanzania (sju år) och Israel (tre år). Så han var väl kvalificerad för att bli biskop i Göteborg 1991 och vann också biskopsvalet - precis som sin son Andreas i Stockholm 28 år senare. Därför har han ofta och lång tid därefter blivit kallad "biskop electus" av s

  Den alldeles ovanligt riktige prästen Lars Gårdfeldt är inte farlig. Inte behöver en vara rädd för honom för att han är homosexuell? De riktiga biskoparna verkar dock bli en smula skitnödiga så fort han kritiserar - eller berömmer - dem.  T ex vill ju den riktige biskopen Andreas Holmberg inte förknippas med sin far, professor Bengt Holmberg, som ju har fel åsikter i båda Ä-frågorna (Ämbetet och Äktenskapet). Så han blir säkert glad att Gårdfeldt ser honom (Andreas alltså, inte Bengt) som en vis man. Samtidigt blir han säkert ledsen när Gårdfeldt antyder att han gör fel som skyller sitt prästvigningsmotstånd på de ovälkomnande församlingarna och inte själv verkar övertygad om att såna som hans far bör vara både oprästvignings- och oanställningsbara. Så lyssna nu på Gårdfeldt, Andreas, och uppträd rakryggad! Som en riktig biskop!  En vill visserligen att Lars Gårdfeldt ska tycka om en. Men så hemsk är han faktiskt inte. En överlever säkert även en diss från honom.

Ja, var ska en slev vara om inte i grytan? Komm em teol dr Dag Sandahl, själv då och då på biskopsförslag, går nu liksom jag ut som om han verkligen vore biskop och  klandrar den verklige biskopen Andreas Holmberg , som inte framstod som tillräckligt förberedd när den alldeles ovanligt riktige prästen Lars Gårdfeldt pressade honom i äktenskapsfrågan.  Vi får väl se hur det blir med Dag. Och med den där riktige biskopen. Vi falska biskopar håller koll. (Nb! I motsats till mej kallar sej Dag Sandahl inte biskop. Inte "falska biskop" en gång).

Förlåt, men jag måste skriva ett inlägg till innan vi går över till att fira Trettonhelgen. Det är ju lite roligt ändå att som falsk biskop uppträda under sitt eget namn, Andreas Holmberg. Folk kan ju lätt förväxla mej med den riktige biskopen som också heter så.  Tänk så orolig han blev för detta när han bara var stiftsadjunkt och gärna ville bli (riktig) biskop! Jag hade då skrivit en insändare om prästvigning i Kyrkans Tidning som folk kunde tro att han hade skrivit! Och hade alla trott att det var han skulle han förstås aldrig ha blivit riktig biskop i Stockholms stift.  Så han skrev en egen insändare för att förklara att det inte var han som skrivit min insändare och att han f ö inte riktigt tyckte som jag heller. Han undertecknade insändaren med B Andreas Holmberg. Jag tror att B betyder Bengt som hos fadern, professor Bengt Holmberg, som jag träffade på Laurentiistiftelsen i Lund en gång och som då berättade för mej att han hade en son som också heter Andreas Holmberg. Jag sva

    Det är ju underbart att så här på Trettondagsafton kunna konstatera att vi har tre vise män i biskopskollegiet! Tack till tidningen Syre som gjort detta scoop! Ja, det rör sej så klart om riktiga biskopar, en falsk biskop som jag kan det ju inte vara mycket med. Den extremt riktige prästen Lars Gårdfeldt blev alltså så glad över de tre vise männen (som han kallar dem), att han på stört bestämde sej för att börja viga samman brudar med brudgummar igen. Fast bara i Karlstad, Västerås och Stockholm, förstås. I de tre vise männens stift, alltså.  Tyvärr verkade Lars Gårdfeldt ändå inte helt förtjust i den riktige Andreas Holmberg (den riktige biskopen, alltså). Denne hade ju skyllt vigningsstoppet på anställningsmöjligheterna. Aldrig är det riktigt bra, iaf inte för de läromedvetna. Men vi falska biskopar kan ju hålla på som vanligt - d v s vara lite klassiskt heteronormativa - utan att bry oss så mycket om aktivister och andra präster och vad dessa tycker. Det är väl ingen som bryr s

Gott Nytt År och God Fortsättning! Det kanske finns fler falska biskopar än jag? Kanske är vi rent av tolv stycken, inkl ärkebiskopen? För en biskop ska ju inte bara vara trevlig och enande i största allmänhet, utan även vaka över Kyrkans lära. Så där som  den riktige biskop Andreas Holmberg  gör. Ja, denne biskop skulle väl inte ens velat prästviga sin egen far, professor Bengt Holmberg (1991 biskop electus av Göteborg) som har villfarande uppfattningar i såväl ämbets- som äktenskapsfrågan. Åtminstone inte för Stockholms stift, där kufar som tror att äktenskapet per kristen definition är ett förbund mellan man och kvinna ändå inte har möjlighet att få någon tjänst. Enligt den riktige biskop Andreas Holmberg, applåderad av den alldeles ovanligt riktige prästen Lars Gårdfeldt. Den falske biskopen Andreas Holmberg (d v s jag) tycker dock att  den riktige biskopens pappa Bengt  verkar vara en hyvens prick, som kanske rent av borde ha fått bli biskop 1991. När han nu ändå fick flest röster