Den riktige biskopens riktige far

Även om jag inte är den riktige biskopen Andreas Holmberg utan bara en falsk biskop, har jag faktiskt träffat den riktige biskopens far Bengt. (Den riktige biskop Andreas heter faktiskt Bengt Andreas, själv heter jag Nils Andreas). Det var på Laurentiistiftelsen, där fader Bengt var föreståndare på 70-talet, och där jag bodde på 90-talet. När vi hälsade på varandra vid den s k "kyrkfrukosten" efter en högmässa, sa han glatt att han studsat till när han såg mitt namn i trapphuset, eftersom han hade en föga äldre son som också hette Andreas Holmberg!

Bengt var professor i Nya testamentets exegetik vid Lunds universitet 2000-2007, men långt tidigare teol dr och docent i ämnet, och han verkade även som lärare i Tanzania (sju år) och Israel (tre år). Så han var väl kvalificerad för att bli biskop i Göteborg 1991 och vann också biskopsvalet - precis som sin son Andreas i Stockholm 28 år senare. Därför har han ofta och lång tid därefter blivit kallad "biskop electus" av sina många anhängare och beundrare, inte minst bland studenterna på Laurentiistiftelsen. Men den socialdemokratiska regeringen utnämnde inte Bengt Holmberg utan tvåan Lars Eckerdal (vilket regeringen hade rätt att göra på 1900-talet, då kyrkan även formellt var statskyrka).

Såsom kallad "biskop electus" av sina beundrare kan man kanske säga att Bengt Holmberg liksom jag är en falsk biskop. Han blev ju aldrig utnämnd av regeringen. Men i motsats till mig har Bengt Holmberg faktiskt för många varit en "biskop de facto", om än inte "de jure". Jag skulle i varje fall aldrig kalla honom en falsk biskop. "Biskop de facto" och "biskop electus" tycker jag är mycket passande benämningar på Bengt Holmberg.

Hans son är nog ärligt talat mest "biskop de jure", d v s stiftschef. Om vi ska vara ärliga, alltså.