Den falske biskopen Andreas Holmberg

Så har vi då hunnit till Första söndagen i fastan (Invocavit) och temat är "Prövningens stund" eller "Kampen mot frestelsen" som det hette förr. Jag slår upp min "Dagbok med kyrkoalmanacka" för kyrkoåret 2016-17, utgiven av Verbum och med en Lutherros på framsidan. För denna söndag har domkyrkolektorn i Storkyrkan (S:t Nikolai kyrka) Sabina Koij (f 1971) skrivit betraktelsen - som kallas Dagens livsgnista. Där slår hon fast följande: Människor som inte känner till frestelser och då och då faller för dem, är sällan särskilt roliga att vara med - och knappt ens trovärdiga. Det är helt enkelt mänskligt att frestas, även om vi måste lära oss att hantera det.  Berättelsen om Adam och Eva som inte lyckas behärska sig, utan äter av äpplet från det enda träd de inte får röra, är en paradox. De får inte äta, men måste samtidigt göra just detta för att bli sanna människor. De måste lämna paradiset, detta illusoriska tillstånd av evig lycka, för att lära sig leva liv...

Jag drabbas plötsligt av en förfärande tanke. Är biskopen dum på riktigt? Alltså den riktige biskopen Andreas Holmberg (att en falsk biskop är dum kan ju inte komma som någon överraskning). Hans påstående att Svenska kyrkan inte ändrat äktenskapssyn utan bara öppnat äktenskapet för homosexuella såg jag som en illistighet, ett försök att blanda bort korten. Men Andreas Holmberg är kanske inte listig utan bara dum? Han är ju inte svensklärare som jag och behöver naturligtvis inte alls vara lika klok som sin far, professor Bengt Holmberg. För att bli biskop nuförtiden räcker det kanske med att vara "streetsmart" och hyggligt politiskt korrekt? Jag läser hans replik till mej från Kyrkans tidning för snart fem år sedan. Han var bekymrad över att jag enligt honom begär att biskoparna ska protestera mot fransk lagstiftning  (det kunde de för all del gärna få göra - att barn med Downs syndrom får avlivas så sent som i nionde månaden där borta i Paris låter mer som franska revolutione...