Den falske biskopen Andreas Holmberg

Den 17 mai. Norges nationaldag. Den falske biskopen Andreas Holmberg får in sin första debattartikel på länge i tidningen Dagen. Den sista tiden har han annars mest härjat i kommentarsfälten i tidningens nätupplaga, men nu kommer den falske biskopen alltså ut även i pappersform. Men ve och fasa! I nätupplagan är debattartikeln (i abortfrågan) illustrerad med en bild på den alldeles ovanligt riktige biskopen i Stockholm, alltså Andreas Holmberg Den Förste (född fyra år före den falske)! Vilken mardröm! Vilken ohygglig mardröm! Den sanne, rätte och riktige biskopen blev ju redan från början illa berörd av att blandas ihop med den falske (i Kyrkans Tidnings sammanhang).  Det kunde ju rent av ha hotat hans avancemang till biskopsstolen. Och så händer detta! Den falske biskopen led med den riktige, skrev mejl till Dagens och insändarredaktionen, ja, bestormade den och vädjade till den att omedelbart ta bort den sanne och verklige biskopens bild från denna debattartikel, som han naturli...

Jag drabbas plötsligt av en förfärande tanke. Är biskopen dum på riktigt? Alltså den riktige biskopen Andreas Holmberg (att en falsk biskop är dum kan ju inte komma som någon överraskning). Hans påstående att Svenska kyrkan inte ändrat äktenskapssyn utan bara öppnat äktenskapet för homosexuella såg jag som en illistighet, ett försök att blanda bort korten. Men Andreas Holmberg är kanske inte listig utan bara dum? Han är ju inte svensklärare som jag och behöver naturligtvis inte alls vara lika klok som sin far, professor Bengt Holmberg. För att bli biskop nuförtiden räcker det kanske med att vara "streetsmart" och hyggligt politiskt korrekt? Jag läser hans replik till mej från Kyrkans tidning för snart fem år sedan. Han var bekymrad över att jag enligt honom begär att biskoparna ska protestera mot fransk lagstiftning  (det kunde de för all del gärna få göra - att barn med Downs syndrom får avlivas så sent som i nionde månaden där borta i Paris låter mer som franska revolutione...

Förlåt, men jag måste skriva ett inlägg till innan vi går över till att fira Trettonhelgen. Det är ju lite roligt ändå att som falsk biskop uppträda under sitt eget namn, Andreas Holmberg. Folk kan ju lätt förväxla mej med den riktige biskopen som också heter så.  Tänk så orolig han blev för detta när han bara var stiftsadjunkt och gärna ville bli (riktig) biskop! Jag hade då skrivit en insändare om prästvigning i Kyrkans Tidning som folk kunde tro att han hade skrivit! Och hade alla trott att det var han skulle han förstås aldrig ha blivit riktig biskop i Stockholms stift.  Så han skrev en egen insändare för att förklara att det inte var han som skrivit min insändare och att han f ö inte riktigt tyckte som jag heller. Han undertecknade insändaren med B Andreas Holmberg. Jag tror att B betyder Bengt som hos fadern, professor Bengt Holmberg, som jag träffade på Laurentiistiftelsen i Lund en gång och som då berättade för mej att han hade en son som också heter Andreas Holmberg...