Den falske biskopen Andreas Holmberg

Det kan ju tyckas orättvist att beskriva herrarna Dalevi, Mogren och Holmberg, alltså stiftscheferna Sören, Mikael och Andreas, även (från väster till öster) biskoparna av Karlstad, Västerås och Stockholm kallade, som arbetsvägrare. Så flitiga som de tycks ha varit idag, den 22 januari. Å andra sidan är det ju så otroligt orättvist och fräckt att kalla prästkandidater som är villiga att flitigt viga män med kvinnor för "arbetsvägrare" (eller flitigt förlösande barnmorskor för "vårdvägrare") och vägra viga (eller anställa) dem, bara för att de i vissa fall vill åberopa den samvetsfrihet som garanterades 2009 (respektive 1975)! Så: bara tjänligt att kalla de dryga stiftscheferna (potentiella) arbetsvägrare. Och såna stiftschefer kan en ju inte ha. Välj inte sådana stiftschefer!

Aha! Det är DÄRFÖR de inte bara riktiga utan också visa (i motsats till "knäppgökar" som påven och kardinalen?) biskoparna inte vill prästviga kandidater som tror att äktenskapet per kristen definition är ett förbund mellan man och kvinna! De ARBETSVÄGRAR ju! Fast varför sa inte den riktige (fast kanske inte fullt så vise) biskopen Andreas Holmberg det när tidningen Syre frågade? Då skyllde han ju på kyrk-oråden i Stockholms stift som inte ville anställa såna där "knäppgökar". (Som inte den riktige biskop Andreas men väl den riktige biskop Sören brukar uttrycka sej om dem som är mer katolskt troende än han själv). För Sören! De är alltså arbetsvägrare. Jaha. Ungefär som samvetsömma barnmorskor nuförtiden brukar kallas "vårdvägrare". För det räknas ju numera som vård att ta bort en sån där cancersvulst som ett foster kan vara (om det inte är önskat). Särskilt om det har en kromosom för mycket. Inga riktiga biskopar brukar protestera mot sådana operationer ...