Den falske biskopen Andreas Holmberg

Ja, i förrgår på Fyrtiondedag Jul har tydligen det sekulärt politiska (men ändå på något mystiskt sätt konfessionellt kristna och evangelisk-lutherska) Centerpartiet, som näst efter Socialdemokraterna torde vara kyrkans inflytelserikaste "nomineringsgrupp", valt den kulturelle muslimen och medlemmen i Svenska kyrkan Muharrem "Murre" Demirok till partiledare!  Den av allt att döma mest kvalificerade kandidaten, den både kulturellt och konfessionellt kristne, värmlänningen, Efs-aren och (även han) medlemmen i Svenska kyrkan, tillika Centerpartiets gruppledare i riksdagen, alltså Daniel Bäckström, kunde tydligen inte komma i fråga, eftersom han tvekat lite för länge när det gällde frågan om han själv är redo att viga två karlar med varandra och att gå först i Pride-tåget. Ajajaj, eftersom han öht tvekade lär han inte, som statsministerns fru, kunna bli präst när karriären stannat av, inte hemma i Karlstads stift åtminstone och inte om hans eget parti får som det för ti...

Så här på den egentliga jultidens sista dag (Kyndelsmässodagen och Fettisdagen är väl dock ett slags utlöpare) får man läsa följande drapa av Stefan Gustavsson  i den förfärligt reaktionära tidningen Världen idag. Han reagerar på Gårdfeldts tre vise män och deras krav på blivande präster. Hmmm, han verkar tycka ungefär som jag, men så är ju inte heller Stefan nån riktig biskop. (Även om jag vid ett par tillfällen hört honom kallas biskop de facto ). Han skriver om varningsklockor som klämtar. Jag minns när en av den riktige biskopen Andreas Holmbergs riktiga kyrkoherdar skrev till mig och undrade om och hur länge det borde ringas i kyrkklockorna på nyårsnatten. (Hon visste förstås inte att hon skrivit till den falske biskopen Andreas Holmberg). Jag svarade faktiskt på det brevet, vill jag minnas, och berättade att det nog kommit fel. Annars har jag ofta struntat i det, t ex när jag blev kallad till en hearing inför senaste biskopsvalet moi Stockholm. Ibland har jag ångrat att jag i...