Den falske biskopen Andreas Holmberg

Ja, eftersom jag ändå är en falsk biskop kan jag väl lika så gärna utnämna mej till falsk ärkebiskop. Då blir det ju ett ömsesidigt ärkebiskopsmöte när jag träffar ärkebiskop Martin Modéus i Uppsala om åtta dagar, på Samverkanskonferens (Efs/SvK) i Lötenkyrkan. Jag tänkte berömma honom för hans fyra gudstjänstböcker (Origo 1992-93), en del av hans konfirmandläromedel (Motljus 1994) och boken Tradition och liv (2000 + Bönboken tradition och liv 2003). Även om Tradition och liv var så fruktansvärt heteronormativ att dess första upplaga knappt kan användas längre i Svenska kyrkans sammanhang (annat än av oss falska biskopar förstås). Sen tänkte jag ta upp - om jag får möjlighet - några ytterligare frågor med relevans för relationen Efs/Svenska kyrkan. Prästvigningsfrågan t ex. Är det bara falska biskopar som jag som vill prästviga Efs-präster i framtiden?

Jag skäms. T o m för en blott falsk biskop är det ju för uselt att inte stanna för frågor, alltså att inte ha någon visitationsstämma efter gudstjänsten. Men en kan nog säga att pastor loci predikade för länge eller att mitt tåg hem gick för tidigt - jag missade ju t o m nattvarden! Men jag vet att riktiga biskopar på visitation inte heller brukar vara så förtjusta i impertinenta frågor från församlingsborna. Så jag skäms inte så förfärligt mycket. Träffade förresten en präst som påstod att prinsessan Christina brukade somna när hon (prästen alltså) predikade i närbelägna Ulriksdals slottskyrka. Huruvida det säger mest om prästen eller om prinsessan Christina låter jag vara osagt. (Jag visiterade inte Slottskyrkan denna gång).  Nu har jag åter överlämnat alla stockholmare till min namne, den "riktige" biskopen. Om än det väl inte är honom heller som S:t Petrus åsyftar när han (enligt äldre översättningar) talar om "våra själars herde och biskop".

Den falske biskopen Andreas Holmberg (alltså jag) kunde tyvärr inte delta i helgens Vinterkonferens i Stockholm (i Betlehemskyrkan igår, Hammarbykyrkan idag och S:ta Clara kyrka imorgon). Men den riktige biskopen Andreas Holmberg var med idag, i Hammarbykyrkan, och ledde ett seminarium kl 14.00 samt deltog i ett panelsamtal kl 15.45. Jag hoppas och tror att en del Efs-are och andra trogna kyrkomedlemmar passade på att sjunga ut beträffande Stockholms stift och dess (och Karlstads och Västerås') prästvigningsstopp riktat mot även mycket moderat heteronormativa prästkandidater.  Det där är ju faktiskt inte riktigt klokt. Det kan få folk att undra om biskopen är riktigt riktig.

Ack ja. Den riktige biskopen Andreas Holmberg skyller visserligen på församlingarna i stiftet. Men han gör heller ingenting för att få de aktuella kyrkoråden att ändra sig, och släppa de krav (på nya präster) som inte har något som helst stöd i bibeln. Nämligen kraven kring hur alla präster, inte bara vissa, måste vara beredda att viga två kontrahenter med varandra, oavsett kön och andra petitesser. Det innebär att den riktige biskopen Andreas Holmberg riskerar hela samarbetet med Efs (Evangeliska fosterlandsstiftelsen) och förpliktelsen att viga nya Efs-präster till tjänst. Som någon sa verkar han ha glömt bort att även Efs finns i hans stift. Även om både han och nye ärkebiskopen bedyrar sin kärlek till Efs i smäktande intervjuer med Magnus Persson och Budbärar-redaktionen.