Den falske biskopen Andreas Holmberg

Ja, jag tänker alltså på eget bevåg (som falsk biskop) förrätta visitation i Stockholm denna helg. Den börjar på Kungliga Musikaliska Högskolan kl 15.00, då jag visiterar blåslandslaget (med Hanna Holmberg på klarinett). Sedan tänker jag visitera Ulriksdals Slottskapell vid 20-tiden och Svalkans gårdskyrka imorgon söndag kl 11 (jag svarar gärna på frågor). Jag har lovat en del socialdemokrater jag känner att avskaffa det ohemula bruket med s k brudöverlämning vid vigsel. Det bör väl vi biskopar kunna ordna själva, så att Socialdemokraterna och andra politiska partier inte återigen ser sej nödsakade att ge sej in i vår kyrkas beslutande församlingar för att visa var skåpet ska stå. Att politiska partier sitter i Svenska kyrkans beslutande församlingar är ju precis lika principvidrigt, precis lika kyrkligt ohemult, som att en fader leder sin dotter in i kyrkan och till altaret! Skärp er, präster och kyrkoherdar, om inte er riktige biskop förmår hyta åt er!

Förlåt, men jag måste skriva ett inlägg till innan vi går över till att fira Trettonhelgen. Det är ju lite roligt ändå att som falsk biskop uppträda under sitt eget namn, Andreas Holmberg. Folk kan ju lätt förväxla mej med den riktige biskopen som också heter så.  Tänk så orolig han blev för detta när han bara var stiftsadjunkt och gärna ville bli (riktig) biskop! Jag hade då skrivit en insändare om prästvigning i Kyrkans Tidning som folk kunde tro att han hade skrivit! Och hade alla trott att det var han skulle han förstås aldrig ha blivit riktig biskop i Stockholms stift.  Så han skrev en egen insändare för att förklara att det inte var han som skrivit min insändare och att han f ö inte riktigt tyckte som jag heller. Han undertecknade insändaren med B Andreas Holmberg. Jag tror att B betyder Bengt som hos fadern, professor Bengt Holmberg, som jag träffade på Laurentiistiftelsen i Lund en gång och som då berättade för mej att han hade en son som också heter Andreas Holmberg...