Icke-teister och syndafallsförespråkare i Stockholms stift

Förlåt, men jag måste skriva ett inlägg till innan vi går över till att fira Trettonhelgen.

Det är ju lite roligt ändå att som falsk biskop uppträda under sitt eget namn, Andreas Holmberg. Folk kan ju lätt förväxla mej med den riktige biskopen som också heter så. 

Tänk så orolig han blev för detta när han bara var stiftsadjunkt och gärna ville bli (riktig) biskop! Jag hade då skrivit en insändare om prästvigning i Kyrkans Tidning som folk kunde tro att han hade skrivit! Och hade alla trott att det var han skulle han förstås aldrig ha blivit riktig biskop i Stockholms stift. 

Så han skrev en egen insändare för att förklara att det inte var han som skrivit min insändare och att han f ö inte riktigt tyckte som jag heller. Han undertecknade insändaren med B Andreas Holmberg. Jag tror att B betyder Bengt som hos fadern, professor Bengt Holmberg, som jag träffade på Laurentiistiftelsen i Lund en gång och som då berättade för mej att han hade en son som också heter Andreas Holmberg.

Jag svarade på Ándreas Holmbergs replik, fast på min blogg, eftersom KT inte tog in min nya text. Roligt ändå att den riktige biskopen Andreas Holmberg fick ha en liten debatt med den falske biskopen Andreas Holmberg, fast innan någon av oss var biskop i falsk eller verklig mening s a s. Jag blev i varje fall kallad till biskopshearing på grund av mitt vackra namn, men hade omdöme nog att utebli.

Mitt argument för att prästviga sådana som Andreas Holmbergs far Bengt var då och nu att det prästvigs så mycket dummare och mer villfarande personer, t ex icke-teister som gillar nätverket "Kristen bortom Gud". Men det är klart, när gamle stockholmsbiskopen Krister Stendahl gick i god för att läran om syndafallets välsignelser och den gamle ormens sanningsenlighet är förenliga med evangelisk-luthersk tro, så förstår man ju varför Stockholms domkapitel friade prästen Marianne Blom 1992 (som blivit anmäld för sina radioandakter).

Jag är ju bara en falsk biskop, så jag tycker fortfarande det är svårsmält att präster inte behöver tro på Gud som "ett från människan oberoende, självständigt handlande och skapande kosmiskt väsen". Liksom att de utan offentlig biskoplig gensägelse får tro, lära och bekänna syndafallet var "ett fall uppåt" (C S Lewis) och att vi oftare borde lyssna till ormen, som den där stockholmsprästen sa i sin morgonandakt i P1 på 90-talet.

Men riktiga biskopar som Krister Stendahl, Eva Brunne och Andreas Holmberg vet förstås bättre än en falsk biskop som jag. Icke-teism och ormateologi måste då vara rätt okej, medan läran att äktenskapet per kristlig definition är ett förbund mellan man och kvinna är en så otäck och villfarande lära att de som (likt den riktige biskopens far) står fast vid den måste vägras prästvigning. 

Precis som Centerpartiet och Socialdemokraterna så länge krävt. 

Halleluja.