Gör biskopen sej dum - eller är han dum på riktigt?

Jag drabbas plötsligt av en förfärande tanke. Är biskopen dum på riktigt? Alltså den riktige biskopen Andreas Holmberg (att en falsk biskop är dum kan ju inte komma som någon överraskning).

Hans påstående att Svenska kyrkan inte ändrat äktenskapssyn utan bara öppnat äktenskapet för homosexuella såg jag som en illistighet, ett försök att blanda bort korten. Men Andreas Holmberg är kanske inte listig utan bara dum? Han är ju inte svensklärare som jag och behöver naturligtvis inte alls vara lika klok som sin far, professor Bengt Holmberg. För att bli biskop nuförtiden räcker det kanske med att vara "streetsmart" och hyggligt politiskt korrekt?

Jag läser hans replik till mej från Kyrkans tidning för snart fem år sedan. Han var bekymrad över att jag enligt honom begär att biskoparna ska protestera mot fransk lagstiftning (det kunde de för all del gärna få göra - att barn med Downs syndrom får avlivas så sent som i nionde månaden där borta i Paris låter mer som franska revolutionens giljotin än något som kyrkorna stillatigande måste åse - men det var faktiskt inte så jag skrev, jag bara påpekade det märkliga i att nyheten inte väckte några reaktioner alls). 

Han kallar min text "en märklig insändare som handlar om lite allt möjligt" och gör själv ett märkligt referat av texten, föga värdig en stiftsadjunkt, mycket mindre en blivande biskop, där han påstår att jag "efterfrågar fler bojkotter". Är han dum på riktigt eller? Jag bara noterar att det franska fosterfördrivandet ända fram till (det som skulle ha varit) födelsen varken givit upphov till protester, bojkotter eller biskopliga kommentarer (som ibland ju faktiskt kan handla om förhållanden i andra länder). Om inte bojkotter så någon annan reaktion borde väl ha ägt rum? Jag noterar att domkyrkolektor Sabina Koijs hyllande av syndafallet inte heller givit upphov till några synbara reaktioner, liksom inte heller - och här verkade Holmberg faktiskt besvärad - icke-teismen i Gustav Vasa.

Jag måste kanske, falsk och egocentrisk biskop som jag är, rekapitulera min insändare i Kyrkans Tidning 19/4 2018. Klart dåvarande stiftsadjunkten i Stockholm Bengt Andreas Holmberg blev nervös. Han som tänkte bli biskop, och nu var det tydligen dumt folk som misstänkte honom för att ha skrivit följande:

Ibland blir man lika förvånad över uteblivna reaktioner som över själva nyheten. Till exempel minns jag när vi genom P1 Dokumentär (11/11 2015) fick veta att det i Frankrike är lagligt att avliva barn med Downs syndrom ända fram till födelsen. Inte blev det några svenska reaktioner för det. Inga franska viner bojkottades. Ingen svensk biskop höjde rösten.

Eller när jag läste prästen Sabina Koijs utläggning i Dagbok med kyrkoalmanacka (Verbum 2017, s 50) om hur Adam och Eva måste äta av den förbjudna frukten för att bli sanna människor. ”Steget ut ur Eden är oundvikligt för inre mognad och växt. Vi måste helt enkelt äta av äpplet.” Den teologin är ju ormens! Syndafall är väl inga framsteg, även om de kan ge en del plågsamma insikter?

Men inte la jag märke till några protester eller bojkotter mot Kyrkoalmanackan.

Fast nu när nätverket Kristen bortom Gud och kyrkoherde Åke Nordström i Gustav Vasa vill införa en ”icke-teistisk kristendom” tycks folk faktiskt börja reagera. Men biskoparna verkar tysta.

För det är klart: får även syndafallsförespråkare och ateister vara präster så ter det sig absurt att högkyrkliga och laestadianer sedan 1994 nekas prästvigning. De är ju faktiskt emot synden och tror på Gud.

ANDREAS HOLMBERG
Iggesund