Svenska kyrkan har samma ämbetssyn som före 1958?

Det är ju inte lätt att förstå hur riktiga biskopar tänker och talar. Jag tänkte (som den falske biskop jag är) att det kanske blir lättare om jag prövar att resonera likadant om den äldre ämbetsfrågan som det numera tycks resoneras om äktenskapsfrågan. 

Jag tänker mej nu att den riktige biskopen Andreas Holmberg resonerat som följer (om bl a sin far biskop electus professor Bengt Holmberg, f 1942). Nej förresten, istället för ett så kontrafaktiskt resonemang ger jag själv, alltså den falske biskopen Andreas Holmberg, följande svar på journalisternas frågor:

Innebär inte detta (prästvigningsförbudet från 1994 för klassiskt högkyrkliga och gammalkyrkliga) att präster som står för klassisk ämbetsteologi i praktiken stoppas?

"Nej, de präster som inte samverkar in sacris med prästvigda kvinnor ska absolut inte tvingas göra det, utan kan fortsätta sitt goda arbete som präster i Svenska kyrkan."

Vilken signal tror du att detta sänder till medlemmar och gudstjänstbesökare som har kvar den ämbetssyn som Svenska kyrkan hade fram till 1958?

"Svenska kyrkan har samma ämbetssyn som före 1958 (då bara män ansågs behöriga att vigas till präster, skr anm), men menar numera att även kvinnor kan vigas till präster. Det skickar en signal att Svenska kyrkan inte diskriminerar kvinnor."

Om man som lekman tycker att ämbetsfrågan är viktig och gärna vill ha präster med traditionell hög- eller gammalkyrklig syn på ämbetet, är det då läge att se sig om efter ett annat samfund? 

 "Nej, verkligen inte. Jag tycker också att ämbetet är viktigt och gläds med alla män som upplevt en prästkallelse. Ämbetets betydelse för en högkyrklig blir dock inte mindre för att även kvinnor får vigas till präster."

Blev resonemanget mer lättbegripligt nu? Jfr artikeln i Världen idag.