Den falske biskopen Andreas Holmberg

När nu de riktiga biskopen Andreas Holmberg och de andra biskoparna vågade anbefalla klockringning för Gaza för åtta dagar sedan (själv firade jag med min fru den söndagen i Ytterhogdals kyrka i nordvästra delen av Hälsingland), ska väl en falsk biskop som jag inte vara sämre? Härmed anbefaller jag tre minuters klockringning för Ukraina under förböns- och tacksägelsemomentet på söndag 24/8 .  Bartolomeusdagen (Barsmäss) är nämligen Ukrainas självständighetsdag, och som vi vet är Ukraina nu ytterligt trängt av både Putin och Trump.  Man kan även sjunga den här psalmen av Bo Setterlind (som var född just den 24 augusti), en psalm som jag hoppas kommer med i nästa psalmbok och som sjungs på samma melodi som SvPs287:  Sionstoner 2025: Psalm mot Djävulen Ring, klocka, ring!

På väg till en helg i Grönköping med omnejd (Skara stift) nåddes jag av en påskhälsning från Stockholms stift! Jag tror inte att den riktige biskopen Andreas Holmberg är författaren (så rakt på sak brukar han inte vara), och det är väl egentligen trubaduren Nils F Nygren som givit själva uppslaget: Får den vara präst som mest fisförnämt pruttat, får den vara präst som tror Jesus har ruttnat? //: Ja, visst får den vara präst,  alla får vara präst :// Får den vara präst som har mer än en ung fru, får den vara präst som ej tror på Mor Jungfru? //: Ja, visst får den vara präst, alla får vara präst :// Får den vara präst som mot Skriften sej vände,  som lämnar därhän vad som verkligen hände? //: Ja, visst får den vara präst, alla får vara präst :// Får den vara präst som har spåkort att se i, får den vara präst som är mot Agnus Dei? //: Ja, visst får den vara präst, alla får vara präst :// Får den vara präst som är surrealistisk, får den vara präst som är icke-teistisk? //: Ja, vi...

Ja, eftersom jag ändå är en falsk biskop kan jag väl lika så gärna utnämna mej till falsk ärkebiskop. Då blir det ju ett ömsesidigt ärkebiskopsmöte när jag träffar ärkebiskop Martin Modéus i Uppsala om åtta dagar, på Samverkanskonferens (Efs/SvK) i Lötenkyrkan. Jag tänkte berömma honom för hans fyra gudstjänstböcker (Origo 1992-93), en del av hans konfirmandläromedel (Motljus 1994) och boken Tradition och liv (2000 + Bönboken tradition och liv 2003). Även om Tradition och liv var så fruktansvärt heteronormativ att dess första upplaga knappt kan användas längre i Svenska kyrkans sammanhang (annat än av oss falska biskopar förstås). Sen tänkte jag ta upp - om jag får möjlighet - några ytterligare frågor med relevans för relationen Efs/Svenska kyrkan. Prästvigningsfrågan t ex. Är det bara falska biskopar som jag som vill prästviga Efs-präster i framtiden?

Här kan du lyssna till Omar Mischa Ud-Dins intervju med den riktige biskopen Andreas Holmberg ! Omar har även gjort en intervju med sej själv, så jag kanske prövar något liknande framöver. Även en falsk biskop som jag kan ju vilja bli intervjuad av en välvillig person!

Ulrica Fritzson och Teresia Derlén heter de nya biskopskollegor jag fått.  Om Ulrica har jag skaldat några enkla limerickar, men det törs man väl inte berätta för henne förrän vi blivit emeritus resp emerita (jag en falsk emeritus, visserligen).  Om jag uppfattas som sarkastisk var det meningen, och jag ber inte om ursäkt. Verkligheten är långt underligare än dikten. Så här blev det: Ulrica som biskop i Skara får svårt att de präster försvara  som dissas av  Gårdfeldt och - nog är det svårsmält! - sägs närmast rasistiska vara. Ulrica som biskop i Skara nu tänker nog prästviga bara dem Gårdfeldt har godkänt, för tänker de okänt så kan man det värsta befara. Ulrica, till biskop vald kvinna, sägs vara den första att vinna, men queerdogmatiken rör till statistiken, det måste ju stiftet besinna!

Snart är det dags! Den romersk-katolske biskopen i Trondheim, Erik Varden, och den evangelisk-lutherske biskopen i Visby, Erik Eckerdal, möts i dag i Uppsala på aKF:s kyrkodag därstädes. Även falska biskopar som jag kan ju känna en lust att få frottera sej med de heliga Erikarna - som väl dock borde betrakta varandra som falska biskopar, om man tar det noga? Ja ja. Jag ligger kanske lite lågt med det där. Jag kanske istället föreslår den här psalmen av Jesus Davidsson (eller, som Erik från Norge nog hellre vill säga, Jesus Mariasson): 1. Sök allra först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra med. Halleluja, amen. 2. Människan lever ej bara av bröd men av varje ord som går ut från Guds egen mun, halleluja, amen. 3. Be till Gud och ni ska få, sök och ni ska finna, bulta och dörren ska öppnas för er, halleluja, amen. Text: Jesus Musik: Karen Lafferty 1972 (24 år)

Jag skäms. T o m för en blott falsk biskop är det ju för uselt att inte stanna för frågor, alltså att inte ha någon visitationsstämma efter gudstjänsten. Men en kan nog säga att pastor loci predikade för länge eller att mitt tåg hem gick för tidigt - jag missade ju t o m nattvarden! Men jag vet att riktiga biskopar på visitation inte heller brukar vara så förtjusta i impertinenta frågor från församlingsborna. Så jag skäms inte så förfärligt mycket. Träffade förresten en präst som påstod att prinsessan Christina brukade somna när hon (prästen alltså) predikade i närbelägna Ulriksdals slottskyrka. Huruvida det säger mest om prästen eller om prinsessan Christina låter jag vara osagt. (Jag visiterade inte Slottskyrkan denna gång).  Nu har jag åter överlämnat alla stockholmare till min namne, den "riktige" biskopen. Om än det väl inte är honom heller som S:t Petrus åsyftar när han (enligt äldre översättningar) talar om "våra själars herde och biskop".

Ja, jag tänker alltså på eget bevåg (som falsk biskop) förrätta visitation i Stockholm denna helg. Den börjar på Kungliga Musikaliska Högskolan kl 15.00, då jag visiterar blåslandslaget (med Hanna Holmberg på klarinett). Sedan tänker jag visitera Ulriksdals Slottskapell vid 20-tiden och Svalkans gårdskyrka imorgon söndag kl 11 (jag svarar gärna på frågor). Jag har lovat en del socialdemokrater jag känner att avskaffa det ohemula bruket med s k brudöverlämning vid vigsel. Det bör väl vi biskopar kunna ordna själva, så att Socialdemokraterna och andra politiska partier inte återigen ser sej nödsakade att ge sej in i vår kyrkas beslutande församlingar för att visa var skåpet ska stå. Att politiska partier sitter i Svenska kyrkans beslutande församlingar är ju precis lika principvidrigt, precis lika kyrkligt ohemult, som att en fader leder sin dotter in i kyrkan och till altaret! Skärp er, präster och kyrkoherdar, om inte er riktige biskop förmår hyta åt er!

  Det har för en falsk biskop som jag varit mycket arbete detta år (2024) med att förbereda nästa år (2025), det s k ekumeniska året, då vi ska fira kyrkomötet i Nicæa 325 - då S:t Athanasius från Alexandria debuterade som debattör - och Stockholmsmötet 1925, då fader Gunnar återupptäckte altarets sakrament. Så det här blir faktiskt det första blogginlägget för i år. När de riktiga, verkligt vigda biskoparna varit fullt upptagna med att i samband med Pride (och även annars) stå upp för Svenska kyrkans och Wanja Lundby-Wedins nya queera (alltså konstiga) dogmer om manligt barnafödande och äktenskapets könsneutrala karaktär, har en falsk biskop som jag kunnat koncentrera sej på andra saker, som t ex att försöka avstyra utvisningar av homosexuella till homofobins högborg Uganda, med både långa fängelsestraff och i värsta fall dödsstraff för homosexuella. Och till helgen (10-11 augusti) är det dags för min visitation i Stockholm. På S:t Laurentii dag ska jag undersöka Andreas Holmbergs...

Nu ska tydligen Sankt Nikolaus av Myra få bli biskop av Uppsala på skoj. Men hallå! Det är ju Stockholms domkyrka (den s k Storkyrkan, se föregående inlägg) som är helgad åt Sankt Nikolaus (Niklas, Nils)! Hur kan de riktiga biskoparna Karin Johannesson och Andreas Holmberg ha missat detta, ens på skoj?  Som låtsasbiskop av Stockholm kräver jag att Sankt Nikolaus låtsasinstalleras i den domkyrka som bär hans namn och inte i Österås (staden som numera, helt oegentligt, övertagit Gamla Uppsalas namn)! Gör om! Gör rätt! På onsdag, Nikolausdagen, måste det vara fixat!

Innan det alls (1942) blev någon biskop i Stockholm var ju det mesta av huvudstaden en del av ärkestiftet (och resten av Strängnäs' stift). Som nyutnämnd ärkebiskop av Uppsala (han flyttade aldrig dit!) skrev denne fd pastor primarius (alltså domprost i Storkyrkan) följande "sång bland ärkestiftets i huvudstaden tjänstgörande präster", som alltså nyss varit, och väl fortfarande var (eftersom han bodde kvar i Stockholm) hans närmast tillgängliga ämbetsbröder. Men som den falske biskop jag är måste jag ju säga att denna sena wallindikt förefaller något däst. "Ärat vare prästens kall, högsint vare prästens hug, stilla vare prästens gång, fröjdfullt vare prästens mod, fridfull vare deras mod" - vad är nu detta jämfört med den kraftfulla "Väktare på Sions murar",  skriven över 20 år tidigare, som visserligen ägnas biskopsämbetet men väl borde vara ett memento för varje nitisk kyrkoherde? Eller vad säger den riktige biskopen av Stockholm, alltså den där andr...

  Den alldeles ovanligt riktige stockholmsbiskopen Ingmar Ström arbetade tydligen för att få den lika radikale Ludvig Jönsson utnämnd till Pastor Primarius (som Stockholms domprost hetat sedan tiden då huvudstaden saknade eget stift och domprosten var något av "hjälpbiskop" åt ärkebiskopen i Uppsala), Vilket också skedde 1980 när Ström var på väg ut i emeritustillvaro. Tyvärr avled Jönsson redan 1985, så hans tid blev inte lång - men ändå milt sagt uppmärksammad. Jönssons princip "där kärlek sker, sker något heligt" som allmän vägledning i sexualetiska frågor gör att han idag firas som en föregångare av den riktige stockholmsbiskopen Andreas Holmberg m fl. Jönsson var född den 7 november 1923 i skånska Örkelljunga, men firades i Stockholm förra helgen (12/11) med föredrag och tal som "kärlekens predikant."  Den som är intresserad kan ju beställa Jönssons "Postilla för sökare" (1979). Något mindre kärleksfull (eller?) var väl kanske pastor primar...

Det är ju inte bara biskopar - falska och riktiga - som heter Andreas Holmberg nuförtiden. Även en fotbollsspelare och allsvensk tränare heter Andreas Holmberg . Han spelade många år för sitt Degerfors IF (se bilden ovan) innan han blev tränare för samma klubb. Han är född 1980 och alltså lite yngre än vi biskopar, men det är ju klart hedrande (i varje fall för en falsk biskop) att få  dela förgreningssida på Wikipedia  även med honom. (Kom igen nu, alla ni andra som också heter Andreas Holmberg!). Och jag har aldrig debatterat med honom eller fått någon e-post som egentligen skulle till Degerfors, så det har inte rått någon misstämning eller oklarhet mellan oss på så vis heller. Men den riktige tränaren Andreas Holmberg och klubben Degerfors IF är snart inte allsvenska längre, eftersom Degerfors IF i söndags inte lyckades vinna borta över serieledarna och guldaspiranterna Elfsborg! Visserligen är 2-2 borta mot Elfsborg ett på många sätt fantastiskt resultat efter en strålande...

                                          Dantes vision av Rakel och Lea Idag den 1 november 2023 är det visst 14 år sedan Svenska kyrkan förklarade det heliga äktenskapet vara en könsneutral inrättning och slutade ha ett särskilt ord för förbundet mellan man och kvinna. Alla riktiga biskopar önskar numera att alla präster med glädje ska viga även två karlar (eller två damer) till ett riktigt kristligt äktenskap, och att den elake Dag Sandahl skrivit att en så allmän prästerlig glädje endast kan uppnås i helvetet får vi väl försöka förlåta honom (eller ska vi?). 14 år är ju den tid som patriarken Jakob fick tjäna för Rakel (även om han fick storasyster "på köpet"). I vår tid skulle Rakel och Lea ha kunnat gifta sej med varandra (liksom Rut och Noomi), förutsatt att de inte hade varit syskon (eller att de upptäckt det först efter giftermålet). "Underbart har du ska...

Falsk biskop som jag är känner jag att det borde anslås ett antal teser på kyrkportarna i Stockholms och Uppsala stift (åtminstone). Men riktiga biskopar är så klart mer nöjda med situationen. En verkligt riktig biskop av Stockholm var ju den berömde Ingmar Ström . Se där en alldeles ovanligt riktig biskop som vi falska biskopar ständigt måste skämmas inför. Ivrig att reformera kyrkan, vilket ju passar bra så här på den internationella reformationsdagen. Kanske rent av ett helgon att hålla i kyrklig åminnelse så här inför allhelgonafirandet, tillsammans med John Shelby Spong och andra reformatorer? (Jag vet ju att S:ta Astrid Lindgren egentligen hade velat begraven av S:t Ingmar Ström, men tyvärr dog han före henne så det gick inte). Även dagens riktiga stockholmsbiskop med samma namn som jag, den falske, vill förstås reformera kyrkan. Det är väl därför han fått bli en riktig biskop. Redan har han och de andra riktiga biskoparna ju reformerat äktenskapet, så att även två karlar kan g...

Som aldrig tidigare meddelats är den falske biskopen Andreas Holmberg på väg till Stockholm fredag 13 oktober - lördag 14 oktober.  Han kommer att visitera så många kyrkor som möjligt (t ex Betlehemskyrkan, Hedvig Eleonora och S:ta Clara). Men är biskopen falsk - vilket han är! - blir förstås även visitationen därefter. Ett och annat spår lämnar han kanske efter sej. Dock kommer han att nogsamt undersöka huruvida Lars Gårdfeldt fortfarande är lika nöjd med den oändligt vise mannen (en av tre), tillika den alldeles ovanligt riktige biskopen, Andreas Holmberg.

Nu närmar sej semestern för både riktiga och falska biskopar. Jag vet inte var den riktige biskopen Andreas Holmberg tillbringar sin semester, och jag vill inte veta det heller. Jag (och han) gläds åt att det nu är ganska länge sedan något mejl kom fel - om nu inte han fått en massa mejl till mej utan att tala om det, förstås. Däremot kvarstår ju risken för sammanblandning när det gäller insändare och debattartiklar, men jag vill betona att jag inte givit ut någon bok. Så ser ni någon sådan av Andreas Holmberg så är det den alldeles äkta och riktige biskopen som har varit framme. Det ryktas om att fler biskopar, och nu även en kvinna, anslutit sej till "de tre vise männen". Halleluja, för då kan ju Lars Gårdfeldt viga män med kvinnor i fler stift än Stockholms, Västerås´ och Karlstads. Men det förundrar mej att det inte var fler festligheter förra helgen, då 10-årsjubileet av svenska mäns barnafödande inföll. Varken i Almedalen eller i Västerås´ stift verkade det firas. Inte ...

Den 17 mai. Norges nationaldag. Den falske biskopen Andreas Holmberg får in sin första debattartikel på länge i tidningen Dagen. Den sista tiden har han annars mest härjat i kommentarsfälten i tidningens nätupplaga, men nu kommer den falske biskopen alltså ut även i pappersform. Men ve och fasa! I nätupplagan är debattartikeln (i abortfrågan) illustrerad med en bild på den alldeles ovanligt riktige biskopen i Stockholm, alltså Andreas Holmberg Den Förste (född fyra år före den falske)! Vilken mardröm! Vilken ohygglig mardröm! Den sanne, rätte och riktige biskopen blev ju redan från början illa berörd av att blandas ihop med den falske (i Kyrkans Tidnings sammanhang).  Det kunde ju rent av ha hotat hans avancemang till biskopsstolen. Och så händer detta! Den falske biskopen led med den riktige, skrev mejl till Dagens och insändarredaktionen, ja, bestormade den och vädjade till den att omedelbart ta bort den sanne och verklige biskopens bild från denna debattartikel, som han naturli...