14 år för Rakel och Lea - som nu kunnat gifta sej med varann om de bara inte varit syskon

 

                                Dantes vision av Rakel och Lea

Idag den 1 november 2023 är det visst 14 år sedan Svenska kyrkan förklarade det heliga äktenskapet vara en könsneutral inrättning och slutade ha ett särskilt ord för förbundet mellan man och kvinna. Alla riktiga biskopar önskar numera att alla präster med glädje ska viga även två karlar (eller två damer) till ett riktigt kristligt äktenskap, och att den elake Dag Sandahl skrivit att en så allmän prästerlig glädje endast kan uppnås i helvetet får vi väl försöka förlåta honom (eller ska vi?).

14 år är ju den tid som patriarken Jakob fick tjäna för Rakel (även om han fick storasyster "på köpet"). I vår tid skulle Rakel och Lea ha kunnat gifta sej med varandra (liksom Rut och Noomi), förutsatt att de inte hade varit syskon (eller att de upptäckt det först efter giftermålet). "Underbart har du skapat man och kvinna" har nu, även i de senaste psalmboksupplagorna, blivit "underbart har du skapat människan till din avbild". De riktiga biskoparna torde fröjda sej och fira denna dag i glada vänners lag (eller gör de?)

Falsk biskop som jag är skrev jag den 27 oktober 2009, efter att på själva det könsneutrala kyrkoäktenskapets beslutsdag (reformationsdagen?) 22/10 ha firat Erik Petréns 90-årsdag med mina barn, följande små taskigheter på den lika fine som förmögne Åke Bonniers blogg, där han hyllade beslutet och menade att diskussionens tid nu fick vara över till förmån för kärlekens tid:

Nu råkar dock det etiskt kontroversiella vara själva s-xet. Även om både liberala och konservativa ofta är för pryda för att erkänna det.

Vem har egentligen problem med att i största allmänhet välsigna ett par som bor ihop? Äter frukost ihop? Älskar varandra? Delar glädje och sorg? Ingen, hoppas jag! Syskon är i det fallet lika OK som två gamla vänner. O.s.v.

Det kontroversiella är - read my lips - det rent sexuella samlivet (när det gäller likakönade par lika väl som när det gäller t.ex. syskon). Inget annat. Vigsel till äktenskap innebär vigsel till kärlek och livsgemenskap, men också till sex. De två ska bli ett kött, sa Jesus (även om köttet försvann i pryda NT81 - New International Version har "one flesh"). Och man behöver inte förfalla till Dag Sandahls plumpheter för att grubbla en smula över deras sakinnehåll: om och i så fall hur två människor av samma kön egentligen kan bli "ett kött" i den mening vår Frälsare uppenbarligen avsåg, i en mening som kan välsignas och lovprisas med den nuvarande ritualens ord "underbart har du skapat (man och man)"?

Alla vi som fördomsfullt nog fortfarande inte vill viga syskon har f.ö. långt kvar till att erkänna all kärlek som äktenskapsberättigande. Frågan är om det nya paradigmet i själva verket inte är rätt idiotiskt (nu ska vi visst ge ut en "rättad" version av Jesusorden i Matt. 19). Och att det blir en backlash som riskerar drabba både Åke Bonnier och t.ex. R och M. Vi HADE ju en slags kompromiss och en öppning för pastorala undantag - nu när det nya paradigmet kommer som en ångvält blir det tid för andra lojalitetsförklaringar. ("Den som gapar över mycket...").

Och jag kommer naturligtvis inte att vara mer lojal mot Svenska kyrkans nya äktenskapssyn än Eva Brunne m.fl. var mot den gamla. (Eller nuvarande - den gäller ju fram till 31 oktober). Jag kommer att verka för en förändring, precis som hon gjorde. Vad jag vet införde kyrkomötet ingen kyrkotuktsparagraf den 22 oktober. Och nån ny kanonisk text presterade det knappast heller.