En riktig stockholmsbiskop så här på Reformationsdagen

Falsk biskop som jag är känner jag att det borde anslås ett antal teser på kyrkportarna i Stockholms och Uppsala stift (åtminstone). Men riktiga biskopar är så klart mer nöjda med situationen.

En verkligt riktig biskop av Stockholm var ju den berömde Ingmar Ström. Se där en alldeles ovanligt riktig biskop som vi falska biskopar ständigt måste skämmas inför. Ivrig att reformera kyrkan, vilket ju passar bra så här på den internationella reformationsdagen. Kanske rent av ett helgon att hålla i kyrklig åminnelse så här inför allhelgonafirandet, tillsammans med John Shelby Spong och andra reformatorer? (Jag vet ju att S:ta Astrid Lindgren egentligen hade velat begraven av S:t Ingmar Ström, men tyvärr dog han före henne så det gick inte).

Även dagens riktiga stockholmsbiskop med samma namn som jag, den falske, vill förstås reformera kyrkan. Det är väl därför han fått bli en riktig biskop. Redan har han och de andra riktiga biskoparna ju reformerat äktenskapet, så att även två karlar kan gifta sej med varandra. 

Nu gäller det förstås bara att med stöd av de evangelisk-lutherska partierna i riksdagen, d v s Socialdemokraterna och Centerpartiet, värna denna lära, Guds nya Ord, så att endast präster som tror, lär och bekänner att äktenskapet är en könsneutral instiftelse får bli prästvigda i vår kyrka.

Som falsk biskop kan jag bli lite bekymrad ibland, inför det här systemet med att politiska partier är med och bestämmer i kyrkan. Enfaldig som jag är tycker jag att det verkar väldigt konstigt, ungefär som om Svenska kyrkan skulle bestämma vilka socialdemokrater och centerpartister som skulle få bli kommunalråd och partiledare. Men eftersom Socialdemokraterna och Centerpartiet - och de Riktiga biskoparna som t ex Andreas Holmberg - verkar vara nöjda med systemet så är det säkert bra.