Den falske biskopen Andreas Holmberg

Den 17 mai. Norges nationaldag. Den falske biskopen Andreas Holmberg får in sin första debattartikel på länge i tidningen Dagen. Den sista tiden har han annars mest härjat i kommentarsfälten i tidningens nätupplaga, men nu kommer den falske biskopen alltså ut även i pappersform. Men ve och fasa! I nätupplagan är debattartikeln (i abortfrågan) illustrerad med en bild på den alldeles ovanligt riktige biskopen i Stockholm, alltså Andreas Holmberg Den Förste (född fyra år före den falske)! Vilken mardröm! Vilken ohygglig mardröm! Den sanne, rätte och riktige biskopen blev ju redan från början illa berörd av att blandas ihop med den falske (i Kyrkans Tidnings sammanhang).  Det kunde ju rent av ha hotat hans avancemang till biskopsstolen. Och så händer detta! Den falske biskopen led med den riktige, skrev mejl till Dagens och insändarredaktionen, ja, bestormade den och vädjade till den att omedelbart ta bort den sanne och verklige biskopens bild från denna debattartikel, som han naturli...

När de riktigt streetsmarta biskoparna Sören, Mikael och Andreas skulle svara den dumme doktor Aronson i början av månaden, visade de hur dum han var genom att påpeka att Svenska kyrkan numera har endast en vigselordning (se HB17 och de senaste psalmboksutgåvorna) och inte två som Aronson påstod.  Nå, är nu detta riktigt sant? Det är visserligen sant att man inte har två olika rubriker i handbok och psalmbok: 1) Äktenskap mellan man och kvinna (eller hane och hona av arten människa, det där vi tidigare menade med "han" och "hon") samt 2) Äktenskap mellan två av samma (biologiska eller juridiska?) kön. Utan vigselordningen presenteras under en och samma rubrik: Vigselgudstjänst. Så långt har de tre vise männen rätt. Den alldeles ovanligt riktige ärkebiskopen Anders Wejryd, som rätt motvilligt (sånt märker man - Wejryd hade inte älskat att i hela världens åsyn viga kronprinsessan Viktoria med en annan tjej) genomförde queerrevolutionen i Svenska kyrkan, yrade ett tag ...

Idag på internationella Downs-dagen (den 21/3) kanske även den riktige biskopen Andreas Holmberg rockar sockorna. De riktiga biskoparna brukar ju betona alla människors lika värde (särskilt under Pride-festivalerna, förstås). Fast inte har jag hört den riktige biskopen Andreas Holmberg protestera mot vår och ännu värre Frankrikes abortpraxis, där foster med Downs syndrom sitter riktigt, riktigt trångt och saklöst får tas av daga även när s k normala foster normalt sett blivit fridlysta. (På ännu mer nyhedniska Island föds knappt några barn med Downs längre - de är då redan avlivade). Ja, den riktige biskopen Andreas Holmberg svarade ju faktiskt ganska konstigt på min debattartikel i Kyrkans Tidning för 5 år sedan (innan han blev biskop). Jag hade ju inte krävt någon bojkott av Frankrike, bara undrat varför ingen annan gjorde det - och särskilt varför Svenska kyrkan inte tycktes reagera alls på den mycket uppseendeväckande nyheten i P1  för 7 år sedan. Idag förstår vi kanske bättre...

Tack och lov fick den dumme Aronson snabbt välbehövligt svar på tal!  De tre vise männen, d v s de tre riktiga biskoparna, slog fast att Svenska kyrkan bara har en enda vigselordning. Och då inte den klassiska, med "underbart har du skapat människan till man och kvinna" (i äldre och yngre varianter). Jfr våra vigselpsalmer. Utan den som åskådliggör att Gud förvisso INTE skapade människan till just man och kvinna, utan till två personer i största allmänhet. (Varför just två i så fall?). Sån tur då att vi råkade kunna bli fler - även utan jungfrufödelse, som väl riktiga biskopar och vise män nuförtiden inte heller tror på?

Ojojoj! Det är mycket att stå i nu även för oss falska biskopar. Bland annat har jag varit i Stockholm den 3-4 mars, dock utan att träffa min namne, den riktige biskop Andreas Holmberg. Jag höll nästan på att missa Torbjörn Aronsons debattartikel i Svenska Dagbladet , men det var ju en riktig drapa! Han tillhör visst Kristdemokrater i Svenska kyrkan (KR), men vevar på nästan som SD:s kyrkopolitiker gjorde i Expressen. Han verkar inte imponerad alls av de riktiga biskoparna, och särskilt inte av Lars Gårdfeldts tre vise män, och även den riktige (och nye) ärkebiskopen Martin Modéus får en släng av sleven för sitt uttalande om att även muslimer är välkomna som medlemmar i Svenska kyrkan. Ja, nu tycker faktiskt även jag att den riktige ärkebiskopen måste börja skärpa sej. Det duger ju inte att låta tre "vanliga" (om än välädigt riktiga) biskopar få hela äran av att Lars Gårdfeldt återigen börjar viga samman män med kvinnor i Karlstad, Västerås och Stockholm. Antingen går den rik...

  Även villfarelsen är ofta resilient (motståndskraftig). Det är därför Gamaliels råd - och Himlaprinsens - om att "vänta ut" villfarelsens död inte kan upphöjas till allmän sanning. Ormens teologi har kolporterats ut av fler kvinnor än Eva och visar sej alltfort livskraftig. Hör här: Så varför inte göra som den första kvinnan: lyssna på ormen, smaka på frukten, bjuda andra, ta det s k straffet och avstå från en del av tryggheten? Men i gengäld få sina ögon öppnade.  (Marianne Blom i "Utanför lustgården" Verbum 1996, ur en radioandakt i P1 1992 som anmäldes till Stockholms domkapitel men friades där efter expertutlåtande från biskop em Krister Stendahl!)  Det vi kan sägas ha förkastat i Sofiamässorna är Agnus Dei. Offertanken som uttrycks i orden om Guds Lamm som borttager världens synder är något som feministisk teologi tagit avstånd ifrån.  (Helene Egnell "Hon gör allting nytt" Verbum 2003). Och så Sabina Koij 2016 då (se föregående inlägg):  Berättelsen...

Så har vi då hunnit till Första söndagen i fastan (Invocavit) och temat är "Prövningens stund" eller "Kampen mot frestelsen" som det hette förr. Jag slår upp min "Dagbok med kyrkoalmanacka" för kyrkoåret 2016-17, utgiven av Verbum och med en Lutherros på framsidan. För denna söndag har domkyrkolektorn i Storkyrkan (S:t Nikolai kyrka) Sabina Koij (f 1971) skrivit betraktelsen - som kallas Dagens livsgnista. Där slår hon fast följande: Människor som inte känner till frestelser och då och då faller för dem, är sällan särskilt roliga att vara med - och knappt ens trovärdiga. Det är helt enkelt mänskligt att frestas, även om vi måste lära oss att hantera det.  Berättelsen om Adam och Eva som inte lyckas behärska sig, utan äter av äpplet från det enda träd de inte får röra, är en paradox. De får inte äta, men måste samtidigt göra just detta för att bli sanna människor. De måste lämna paradiset, detta illusoriska tillstånd av evig lycka, för att lära sig leva liv...