Bara en vigselordning eller två?

När de riktigt streetsmarta biskoparna Sören, Mikael och Andreas skulle svara den dumme doktor Aronson i början av månaden, visade de hur dum han var genom att påpeka att Svenska kyrkan numera har endast en vigselordning (se HB17 och de senaste psalmboksutgåvorna) och inte två som Aronson påstod. 

Nå, är nu detta riktigt sant? Det är visserligen sant att man inte har två olika rubriker i handbok och psalmbok: 1) Äktenskap mellan man och kvinna (eller hane och hona av arten människa, det där vi tidigare menade med "han" och "hon") samt 2) Äktenskap mellan två av samma (biologiska eller juridiska?) kön. Utan vigselordningen presenteras under en och samma rubrik: Vigselgudstjänst. Så långt har de tre vise männen rätt.

Den alldeles ovanligt riktige ärkebiskopen Anders Wejryd, som rätt motvilligt (sånt märker man - Wejryd hade inte älskat att i hela världens åsyn viga kronprinsessan Viktoria med en annan tjej) genomförde queerrevolutionen i Svenska kyrkan, yrade ett tag t o m om att de fram till 2009 obligatoriska Jesus-orden om äktenskapet även fortsättningsvis skulle gå att använda vid alla vigslar, men där fick han förstås tji. 

Nu är orden om den dokumenterat heterosexuelle Davids kärlek till Jonatan formellt likställda med de likaledes fakultativa Jesusorden "Skaparen gjorde från början människorna till man och kvinna. Därför ska en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru. Och de två skall bli ett (kött). Vad Gud har fogat samman får människorna alltså inte skilja åt."

Innebär detta att vi bara har en vigselordning (men två - iaf än så länge - godkända äktenskapssyner)? Nja, inte riktigt. Som spelande kantor har jag iakttagit följande vid vigsel av man med kvinna (har inte spelat på andra vigslar):

Prästen använder ofta fortfarande den inledande lovprisningen från HB86: "Underbara är dina verk, Herre vår Gud. Underbart har du skapat man och kvinna. Av din kärlek lever vi. Dig vill vi prisa för livet som oupphörligt förnyas." Jag kan inte tänka mig att detta sägs vid vigsel mellan två karlar, som då enligt mej har en annan vigselordning, även om alltsammans står under rubriken "Vigselgudstjänst".

Vid alla vigslar jag spelat på har Jesusorden från Matteus 19 lästs, precis som före 2009. Jag kan inte, vad än Wejryd kan ha tänkt, föreställa mej att de läses vid vigsel mellan t ex två brudar, som då enligt mej har en annan vigselordning. (Knappast läses då heller texten om David och Jonatan, om inte brudarna är alldeles ovanligt queera).

De tre vise männen och alla övriga elva biskopar som förklarat sej vilja att alla präster "med glädje" viger även två karlar med varandra, även sådana som tidigare varit gifta med kvinnor och kanske har flera barn ihop med dem, dessa biskopar försöker nu smälla i mej och svenska folket att äktenskapet i kristen mening bara är en institution för två älskande människor i största allmänhet, att det inte har det bittersta med hane och hona, snopp och snippa ("ett kött") att göra utan bara med innerlig gemenskap i största allmänhet (som den mellan David och bästisen Jonatan, Rut och drömsvärmorn Noomi eller varför inte Jesus och Johannes, "den lärjunge som Jesus älskade"). Men i själva verket ska ju nu kyrkans insats helga ett mycket intimt kroppsligt umgänge även i fallet med två av samma kön. Lite pryd tycks mej dock den nya vigselordningen (kanske beror på att det inte står nånting om "ett kött"?), och någon medeltida "sängledning" verkar inte precis stå på tur att bli återinförd.

Må så vara att de tre vise männen har en poäng i att vigselordningen formellt sett är en enda. I praktiken har vi dock två väsensskilda ordningar. Det är bara att fråga alla präster som inte viger karlar med varandra. Enhetligheten är en chimär.