Den falske biskopen Andreas Holmberg

Jag är. som den falske biskop jag är, å ena sidan djupt tacksam mot tidningen Syre för den viktiga undersökningen bland Sveriges biskopar . Det är inte minst intressant att se hur Stockholms stift och den riktige biskopen Andreas Holmberg krumbuktar sej inför tidningens och den alldeles ovanligt riktige prästen Lars Gårdfeldts granskande ögon. Å andra sidan är det väl klart att ingen kan gilla eller vilja anställa "homofientliga" präster. Så artikeln i tidningen Syre är på det sättet väldigt vinklad.  Det är alltså så att även präster som bejakar sexuella relationer mellan genuint homosexuella betecknas som "homofientliga" - om de inte också vill beteckna äktenskapet som en könsneutral institution. De betraktas som "homofientliga" om de fortfarande tycker att det är något särskilt välsignat och väl-designat med förbundet mellan man och kvinna. De betraktas som "homofientliga" om de tycker att förbundet mellan man och kvinna åtminstone bör få ha e...

Den falske biskopen Andreas Holmberg (alltså jag) kunde tyvärr inte delta i helgens Vinterkonferens i Stockholm (i Betlehemskyrkan igår, Hammarbykyrkan idag och S:ta Clara kyrka imorgon). Men den riktige biskopen Andreas Holmberg var med idag, i Hammarbykyrkan, och ledde ett seminarium kl 14.00 samt deltog i ett panelsamtal kl 15.45. Jag hoppas och tror att en del Efs-are och andra trogna kyrkomedlemmar passade på att sjunga ut beträffande Stockholms stift och dess (och Karlstads och Västerås') prästvigningsstopp riktat mot även mycket moderat heteronormativa prästkandidater.  Det där är ju faktiskt inte riktigt klokt. Det kan få folk att undra om biskopen är riktigt riktig.

Jag drabbas plötsligt av en förfärande tanke. Är biskopen dum på riktigt? Alltså den riktige biskopen Andreas Holmberg (att en falsk biskop är dum kan ju inte komma som någon överraskning). Hans påstående att Svenska kyrkan inte ändrat äktenskapssyn utan bara öppnat äktenskapet för homosexuella såg jag som en illistighet, ett försök att blanda bort korten. Men Andreas Holmberg är kanske inte listig utan bara dum? Han är ju inte svensklärare som jag och behöver naturligtvis inte alls vara lika klok som sin far, professor Bengt Holmberg. För att bli biskop nuförtiden räcker det kanske med att vara "streetsmart" och hyggligt politiskt korrekt? Jag läser hans replik till mej från Kyrkans tidning för snart fem år sedan. Han var bekymrad över att jag enligt honom begär att biskoparna ska protestera mot fransk lagstiftning  (det kunde de för all del gärna få göra - att barn med Downs syndrom får avlivas så sent som i nionde månaden där borta i Paris låter mer som franska revolutione...

Det är ju inte lätt att förstå hur riktiga biskopar tänker och talar. Jag tänkte (som den falske biskop jag är) att det kanske blir lättare om jag prövar att resonera likadant om den äldre ämbetsfrågan som det numera tycks resoneras om äktenskapsfrågan.  Jag tänker mej nu att den riktige biskopen Andreas Holmberg resonerat som följer (om bl a sin far biskop electus professor Bengt Holmberg, f 1942). Nej förresten, istället för ett så kontrafaktiskt resonemang ger jag själv, alltså den falske biskopen Andreas Holmberg, följande svar på journalisternas frågor: Innebär inte detta (prästvigningsförbudet från 1994 för klassiskt högkyrkliga och gammalkyrkliga) att präster som står för klassisk ämbetsteologi i praktiken stoppas? "Nej, de präster som inte samverkar in sacris med prästvigda kvinnor ska absolut inte tvingas göra det, utan kan fortsätta sitt goda arbete som präster i Svenska kyrkan." Vilken signal tror du att detta sänder till medlemmar och gudstjänstbesökare som har k...

Jag minns ett meningsutbyte med den riktige biskopen Andreas Holmberg, innan vare sej han eller jag var biskop (vare sej falsk eller riktig), då han undrade hur jag kunde veta att den riktiga biskopen Eva Brunne inte hade hutat åt den riktige kyrkoherden Åke Nordström för hans "icke-teism bortom Gud". Den dåvarande stiftsadjunkten Bengt Andreas Holmberg tänkte sej tydligen att en sådan åthutning kunde ha skett bakom lyckta dörrar, trots att förnekelse av Guds existens och (naturligtvis) Jesu sanna gudom skett offentligt, i bl a Kyrkans Tidning. Så det är väl en och annan som tänker att den riktige biskopen Andreas Holmberg kanske har en annan attityd mellan skål och vägg än han offentligt verkar ha. Han kanske faktiskt fortsätter prästviga moderat heteronormativa kandidater, ifall de ber snällt? (Där "moderat" betyder något annat än för Ulf Kristersson och Birgitta Ed). Men då får vi faktiskt säga att såväl reprimander gentemot icke-teistiska präster som godkännande...

  Så här dagen efter är väl frågan om det ändå inte igår slank igenom någon smått heteronormativ liten präst eller diakon i Stockholms stift? Den riktige biskop Andreas Holmberg verkade ju inte så renlärig som han borde ha varit, det tyckte ju både den utomordentligt riktige prästen Lars Gårdfeldt och jag, den ständigt lika falske biskopen Andreas Holmberg.  Den riktige biskopen Andreas Holmberg verkar helt enkelt inte underkänna moderat heteronormativa präster (och diakoner) med samma entusiasm som Gårdfeldt. Men han skyller den queera sortens lärotukt på Stockholms kyrkoråd, som tydligen inte vill anställa de präster som Lars Gårdfeldt underkänner. Än Efs då? (I Betlehemskyrkan, S:ta Clara, Hammarbykyrkan?). Eller herrnhutiskt lutherska Brödraförsamlingen? Eller bara någon vanlig stockholmsförsamling någon gång framöver, som visar sig villig att överse med en smula heteronormativitet mot att få en frimodigt evangeliserande präst med rötter i någon icke-sexuell minoritet?

Det kan ju tyckas orättvist att beskriva herrarna Dalevi, Mogren och Holmberg, alltså stiftscheferna Sören, Mikael och Andreas, även (från väster till öster) biskoparna av Karlstad, Västerås och Stockholm kallade, som arbetsvägrare. Så flitiga som de tycks ha varit idag, den 22 januari. Å andra sidan är det ju så otroligt orättvist och fräckt att kalla prästkandidater som är villiga att flitigt viga män med kvinnor för "arbetsvägrare" (eller flitigt förlösande barnmorskor för "vårdvägrare") och vägra viga (eller anställa) dem, bara för att de i vissa fall vill åberopa den samvetsfrihet som garanterades 2009 (respektive 1975)! Så: bara tjänligt att kalla de dryga stiftscheferna (potentiella) arbetsvägrare. Och såna stiftschefer kan en ju inte ha. Välj inte sådana stiftschefer!