Sång bland ärkestiftets i huvudstaden tjänstgörande präster
Innan det alls (1942) blev någon biskop i Stockholm var ju det mesta av huvudstaden en del av ärkestiftet (och resten av Strängnäs' stift). Som nyutnämnd ärkebiskop av Uppsala (han flyttade aldrig dit!) skrev denne fd pastor primarius (alltså domprost i Storkyrkan) följande "sång bland ärkestiftets i huvudstaden tjänstgörande präster", som alltså nyss varit, och väl fortfarande var (eftersom han bodde kvar i Stockholm) hans närmast tillgängliga ämbetsbröder. Men som den falske biskop jag är måste jag ju säga att denna sena wallindikt förefaller något däst. "Ärat vare prästens kall, högsint vare prästens hug, stilla vare prästens gång, fröjdfullt vare prästens mod, fridfull vare deras mod" - vad är nu detta jämfört med den kraftfulla "Väktare på Sions murar", skriven över 20 år tidigare, som visserligen ägnas biskopsämbetet men väl borde vara ett memento för varje nitisk kyrkoherde? Eller vad säger den riktige biskopen av Stockholm, alltså den där andr...